2022-11-19

Lördagen den 19 november 2022 - Logen Skåne nr 570 – Malmö

Med stor förväntan närmade vi oss från olika håll Bjärsjölagårds Slott. Det var inte utan man tittade sig över axeln, när man promenerade fram till slottets entré. Gick det en mördare lös? De som lyckats få rum på själva Slottet för övernattning fick några timmar extra för att checka in och packa upp. Rummen var till stor belåtenhet. Inte så underligt, då självaste Stjärnorna på Slottet varit tidigare nattgäster i rummen. Skyltarna hängde kvar. Föreställningen började kl 17. De vackert dukade borden var fullsatta till sista plats. Vi var 8 personer runt vårt Vasabord.

Det dröjde inte länge innan vår bordsvärd, som var en av de misstänkta mördarna, kom och presenterade sig som Sylvester. Vi fick ett lösenord, som bestod av en lång mening, vilket var en uppmaning, att vi vid vårt bord skulle resa oss upp och följa Sylvester varthän han än ledde oss. Meningen hade någonting att göra med hunden Bask, som man då och då kunde höra intensivt skälla ute i dimman.

Under kvällens lopp gick vi kors och tvärs i Slottet, uppför trappor, nerför trappor, hit och dit i slottets skrymslen och vrår följande Sylvester. Emellanåt samlades alla i den stora salen med samtliga skådespelare. Där satt vi och samlade ledtrådar och motiv till mordet i ett häfte som var och en fått, så gott vi kunde. Emellanåt blev vi genom Sylvesters lösenord ledsagade till vår matsal och kunde äta och dricka oss igenom den delikata måltiden. Slutligen fick vi var och en, lämna in en lapp med namnet på, vilken vi kommit fram till var ”Mördaren”. Vi skulle också skriva ner motivet. En svår uppgift.

Mördaren avslöjades framåt natten. Endast en person vid vårt bord hade gissat rätt, nämligen Sivert. Han förärades en medaljong att sätta på rockslaget (se bild). Fritt för gissningar vad den föreställer. Innan vi lämnade Bjärsjölagård Slott fick alla svära, att aldrig någonsin yppa hemligheten om vem mördaren var.

Kvällen innebar en fantastiskt god läcker 3-rätters måltid med trevliga Vasasyskon. Lite hjärngymnastik och ett ypperligt tillfälle att få se sig omkring i Slottet och beundra interiörerna som tidigare adelsfolk lämnat efter sig.

Den stora överraskningen, för att inte säga chocken, kom när vi tittade ut genom slottfönstren och fick se, att snön formligen vräkte ner. Landskapet var bedårande vackert i sin snöskrud, men bilen försvunnen under ett snötäcke, som man aldrig sett maken till. Vi som inte fått övernattningsrum plogade oss sakta hemåt mot Malmö. Vi hade haft annat att tänka på än att lyssna på Trafikverkets varningar om att inte ge sig ut i snöovädret

I Sanning och Enighet

Marianne Andersson

Kulturledare LL Skåne nr 570

Foto

Kallelsen